Pang – Smack!

Jag väger ord på guldvåg och det gör inte saker lättare tvärtom, suck…

Men för min egen del och för att jag bara måste så slänger jag ut den vågen nu. Pang, smack – rakt ut genom rutan far den i en kaskad av glittrande fönsterskärvor. För om jag ska våga skriva så måste jag våga skriva fel och knöligt och obändigt – först då kan det andra komma ut – det andra som väntar på att få komma ut.

Först då kanske det släpper.

Vinterdag i januari

Alla pratar väder: kyla, köldrekord, elbrist, bister, järngrepp, lamslagen, insnöad och massor med laddade och mestadels negativa ord. Varför är köld av ondo och värme av godo?

Långkalsonger och ylletröja, dubbla vantar och varma kängor, sju varv med halsduken och fårskinnsmössan. Skippa ansiktstvätten och ha ett lagom skitigt ansikte med kroppens eget inbyggda fettskydd kvar. Möt vintern och huka inte, möt vintern och var förståndig, släck lampan och tänd ett ljus, det går att överleva vintern!

Det går mot vår!

Högläsning

Jag läser högt för min stora flicka nästan varje kväll och det är en njutning att få prova orden, forma dem och smaka på dem. Just nu läser vi Ronja Rövardotter och det är ett språk i den boken som porlar likt en vårbäck i mars. Det är svårt att inte försöka låta och läsa som Astrid – man hör liksom hennes röst i huvudet när texten löper från rumpnissar till Mattis arga vrål. Det enda som jag måste blockera är Birks röst från filmen när han säger ”Söstra mi” för det ger mig magknip. Han kan inte, inte, inte säga det på rätt sätt och jag sliter med orden varje gång för att få dem att låta rätt!

Innan Ronja läste vi Trollkarlens Hatt och Tove Jansons språk är också fantastiskt roligt att läsa och förundras över när blicken och rösten far över sidorna. Hennes sätt att ge karaktärerna deras olika personligheter, röster och funderingar är gjort med en sån värme att man läser med ett stort leende inombords.

Ordens magi är stor och ännu större blir den när dom förvaltas väl och innerligt.

Listor…

Jag gillar listor. Listor över bra musik, musik jag vill komma ihåg, musik jag aldrig borde ha glömt. Listor över filmer jag sett, filmer jag borde ha sett, filmer jag plötsligt minns och fortfarande kan tänkas vilja se. Jag har massor med listor över böcker jag läst, böcker jag tycker jag borde läsa men nog aldrig kommer att läsa, böcker som låter spännande och som jag kanske en dag läser.

Mina listor över filmer, böcker och musik som jag faktiskt sett, läst och hört är ofta kantade av mina egen värderingstecken, obegripliga för andra, glasklara för mig själv. Söndagkvällar på 80-talet följde jag radio Luxemburgs topplista parallellt med BBC:s top 40. Jag skrev och skrev och lyssnade och gissade och bedömde det jag ur mellanvågsbruset kunde uttyda. Efter någon månad landade låtarna även i svensk radio men då fanns det redan en bedömning i listan. Listan som fortfarande finns kvar.

Jag gillar listor men fnissar även över hur oändligt daterade de kan bli. Men i det nu man skriver dom i är dom ett avtryck av det enda val som är möjligt då. Ett val som år senare har valts bort.

Gillar egentligen

Jag gillar egentligen november, gillar regn och löv som faller, gillar ljudet av bilar som kör på våt asfalt, gillar kylan som kryper in på kvällen, gillar lukterna av stad som sakta tvättas och förmultnar på samma gång. Går omkring med ett soundtrack i huvudet som alltid kryper in på hösten, det är en smula Cure, en smula Smiths och en gnutta a-ha. Mycket vemod, mycket vemod.

Novemberdag

Vilken dag som helst kan man börja, börja vandra upp och nedför tankegången som leder mest ingenstans och ändå överallt. Min tankegång börjar här och slutar sen